onsdag 21 oktober 2020

Små lyckoglimtar i höstmörkret


Min hängsaintpaulia blommar för fullt. Skottet jag satte om i våras har utvecklats enormt! Vilken tacksam blomma detta är. Den fick jag för tio år sedan i present och ännu är den full av liv och kraft, trots perioder med total ignorans från min sida.

Det börjar verkligen dra ihop sej till vinter och mörkret faller väldigt tidigt och i norr har det snöat. I helgen går vi över till vintertid! Hoppas att det är sista gången vi byter tid så här. 


I måndags på torpet tvekade jag länge - ska jag gå till skogen och ska jag ta stora korgen....! Sådär höll jag på, men jag gick till slut och jisses så mycket svamp jag hittade! Det bara drällde av dem och det var tur jag hade en stor korg! Sällan jag hittat så mycket svamp - på en timme hade jag fyllt korgen! 

Vilken lycka att hitta svamp igen, på det där lite storslagna sättet. När man kan välja bort de minsta och bara ta de allra finaste. Nåja, nu har jag väl svamp så det räcker och blir över! 



 Här ligger de nu på tork och en hel del ska ges bort. Så roligt att kunna ge till någon som inte har möjligheten att gå i skogen. 

Ha en fin fortsättning på veckan och håll utsikt efter små lyckoglimtar - de finns där när man minst anar!

torsdag 15 oktober 2020

Årstidsväxling


Nu är det verkligen ett faktum att hösten tagit över helt.

Uteblommorna på torpet är inplockade och nästan hela torpköket är fullt. 



Fuchsian fick jag klippa ner, och det skar i hjärtat att behöva slänga dessa konstverk! 

En hel del vinteräpplen blev det också, kanske som tröst. 


Blåklockorna i trädgården vill inte ge sej efter allt regn vi äntligen har fått. De blommar om! 



Den absolut sista rosen - New Dawn som har blommat rikligt. Det finns en del knoppar, men jag tror kylan blir för svår.



Äntligen har trattisarna kommit även hit. En rejäl skörd blev det, som också har torkats. Härligt med dessa svampar som hör hösten till. De är sena i år och det lär komma flera.



 Jag tog hem några höstanemoner som gått i frö och tänkte att de skulle hålla sej lite hårda och mörka, men bara efter några timmar börjar de spricka ut med sina ulliga frön. Nåja, jag låter dem hållas. Kameran vägrar visa den rätta färgen på min aquablåa vägg!

Njut av oktoberljuset!

fredag 9 oktober 2020

Veckan som gick


Ännu en vecka har gått och så snabbt den passerade! En del morgnar har varit soliga och ännu hittar solen in till mina fönster. Här syns mitt vardagsrumsfönster där jag har utsikt över hela byn! Jag njuter extra mycket av solen nu, eftersom den snart inte hittar in till mina fönster och det går väldigt snabbt nu med mörkret.

Veckan har präglats en del av att min äldste brorson fyllde jämna år och jag var liksom med, trots att jag inte var där, ja, ni förstår. En stor dag för honom såklart med både inflytt i nybyggt hus och bebis på gång och så fylla år mitt i allt. Tankarna och känslorna har varit där väldigt mycket. 



Dagarna har annars präglats av fixning på torpet. Det gäller ju att få till allt innan kylan sätter in. Idag packades trädgårdsmöblerna in och en massa annat grejande tidigare och ännu är det inte helt klart. Vattentunnorna ska tömmas (nu minsann finns det mängder av vatten, som jag har saknat hela sommaren), och lite annat småfix, men det viktigaste är ändå gjort och det känns skönt.

Mårbackorna blommar på som om det fortfarande är sommar. 



 Vinteräpplena dråsar från trädet och jag plockar varje dag, samt kör en del till tippen, för många är dåliga. Här syns däremot några riktigt fina! 

I helgen ska jag kanske öppna den lilla rödvinsflaskan och njuta till älgskavsgrytan - då blir det lite fest här för mej själv. Det ska visst bli rätt trist väder också. Man får verkligen försöka att få till det även i sin ensamhet. 

Ha det gott!

lördag 3 oktober 2020

Både minus och plus...


Det är lördag och riktigt höstlikt, blåsigt och mulet. Regnet hänger i luften. Det har blivit oktober och hösten är ju nu ett faktum, även om det fortfarande är ganska varmt.

Denna veckan har innehållit både minus och plus i händelser. Ett plus var mötet med min kära kör i onsdags då vi äntligen fick träffas inomhus i en stor aula och låta körklangen ljuda igen. Så härligt!

Ett minus att jag fått så himla ont i ryggen, på grund av ont i en muskel i benet, så att ryggen belastas på fel sätt. Ändå hyfsat idag efter en del vila.

Ett annat minus som jag gått och dragit på - att byta operatör till bredband och TV. I går (fredag) var det dags och jag höll på hela dagen med detta elände! Att det krånglade berodde helt och hållet på leverantören som inte kontaktat min fiberleverantör, för att få internet!!! Trots flera kontakter och telefonkö under dagen. Jag var ilsken som ett bi!  Till slut fungerade allt efter åtskilliga tel. samtal. där de i slutänden hade felat! Måste man ringa och påminna om att de ska koppla på när man byter leverantör? Sånt borde väl ändå fungera automatiskt när man har ett datum!!! 


Till slut fungerade det och jag har nu ett bredband som är ännu snabbare och en helt annan layout och en massa finesser som jag iofs inte vet hur jag ska använda. Man får lära sej nya saker hela tiden! En fjärrkontroll utan siffror - bara en sån sak! 


Dagen slutade i dur ändå! Ett oväntat paket på posten från min rara kusin i grannstaden. Hon vet precis vad jag tycker om och tyckte jag behövde uppmuntras, så tre stycken superfina ljuslyktor fanns i paketet! Så otroligt glad och överraskad jag blev! Här ovan syns två av dem. 

I helgen ska jag bara njuta av hösten och den lite dova stämningen den framkallar!

Ha det gott!

fredag 25 september 2020

En lat fredag och veckan som gick


Höstastrar på bordet och idag har jag en riktigt lat fredag. Jag unnade mej faktiskt det och har otroligt låg energi och är ganska håglös.

Det enda nyttiga jag gjort är att göra rent grönsaklådan i kylen! Vilken bedrift och plötsligt hände det bara, men sen var det stopp.



En timmes promenad i skogen tvingade jag mej till ändå. Jag har nämligen fått ont i ena foten och haltar lite. Vet inte vad jag gjort, men det känns bara när jag går. Det känns lite bättre när jag går i mjuk mossa, så det var riktigt skönt här och en handfull gulingar hittade jag. Trattisarna lyser däremot med sin frånvaro. Jag har inte ens sett ett litet embryo till tratt. 



På torpet har jag nu tömt alla (nästan) tomaterna från mina tre plantor. De får ligga i fönstret och jag hoppas på mognad där.



Vinteräpplena börjar nu falla och jag har varit till tippen med både äpplen och ris i veckan och dessutom är gräset klippt. Urjobbigt och tog nästan en hel dag! Undra på om jag är trött, ha-ha! 

Vinteräpplena är otroligt goda, fasta och sötsyrliga. Det säjs att de heter Ringstad, efter en gård här i Östergötland. 

Jag har även varit en tur in till stan och haft styrelsemöte med körens styrelse. 



Nu är också gurkburken fylld med torkad Carl-Johansvamp! Nu blir det nog inte mera av den svampen här. Jag har ett hyfsat lager med svamp nu med trattisarna som jag visade i tidigare inlägg. 

Ljuvliga dagar har det varit och oerhört vackra solnedgångar med både dis och vackra färger, men man märker att dagarna blivit betydligt kortare. 

Allt har sin tid.

Önskar er en fin och skön helg!


 

söndag 20 september 2020

Men, svampen då...


Ännu blommar klövern och dagarna har varit milda och rara i solen.

Men, jag undrar ibland - var är svampen? Några få gula kantareller har jag ju hittat. Ett par handfulla nävar bara. Häromdagen när jag skulle ta mej en liten skogspromenad blev jag nästan överfallen av dessa....


Carl-Johansvampar, som bara stod som spön i backen. Det är alltså Carl-Johanår i år? Tydligen.

 


I en stor gurkburk ligger den nu torkad och kanske blir det flera. Jag hoppas ju på burken full.

Carl-Johansvamp är ju verkligen en supergod svamp och kan man dessutom torka den är det ju toppen! Det är första gången jag torkar.



På hyllan ståtar 2017 års trattkantareller. Det var då det regnade ymnigt på hösten och det blev mängder med trattisar. Jag har nog aldrig plockat så mycket som då. En stor burk har gått åt, men dessa är alltså kvar. Den som spar han har...



Från det ena till det andra så är även jag ägare av ett Palettblad numera. Jag fick den i fredags av en av mina ungdomsväninnor, som jag bjöd på lunch vid torpet. Det ska bli spännande att se vad det blir av den. 

Njut av dagarna och håll ögonen öppna för  Carl-Johan i skogen.

måndag 14 september 2020

Redan höst?


Nu har den  oundvikliga ljungen fått flytta in i en av mina krukor

Det känns som att hösten redan har börjat och jag har saknat den milda septembersolen för all blåst och regnskurar.



Tomaterna växer och rodnar ändå från mina tre plantor. De gula är dock från grannen, liksom...



...en hel påse plommon som jag funderar över vad jag ska göra med. Det blir säkert en god marmelad, om jag inte hinner äta upp dem innan. De är ju såååå goda!



 Det känns verkligen som om hösten anlänt på riktigt nu. Trots lite kyla hade jag ändå ett litet kafferep i fredags i torpträdgården och fick bl.a. denna rara Lyckoklöver. 

I går hade jag den tredje utomhuskörövningen, denna gång på en dansbana uppe på ett berg nära havet. Så skönt med ett tak som tar emot ljudet av mina rara damer och för första gången lät det faktiskt som riktig körsång! Härligt!

Ännu är gräsmattorna gröna och svampen växer förhoppningsvis till ute i skogen. 

Ha en härlig septembervecka!

måndag 7 september 2020

Septemberljuset

Det är något visst med septemberljuset! 

Den låga solen och den lite klarare luften gör dagarna speciella, som idag...


Idag hade jag lovat mej att bara njuta av septembers sötma. Vilken ljuvlig dag det blev, efter en hel del skurande sista tiden. Det finns en sån mildhet i dessa dagar. Bara rensat lite ogräs, men mest suttit och läst och bara tagit in den ljuvliga dagen.


Hemma i köket innan solen kryper undan är det nästan magiskt! 



 Mygg-gardinen får hänga kvar lite till och sila ljuset in i köket.

Njut av de ljuvliga septemberdagarna och det finns verkligen en mening med sångtexten: "Minns i november den ljuva september..."

söndag 30 augusti 2020

Blandat augustislut


 Snart är augusti slut. Vart tog den månaden vägen? Hiskelig värme har det varit, men igår fick vi då äntligen lite regn, hela 34 mm på en dag. Det känns ju som vi fick hela sommarens regn på en enda dag.

Just hemkommen från torpet där jag plockat en del äpplen, mest Oranier. Ingen vidare kvalitet i år. Det är mycket rönnbärsmal och en del ruttnar redan på kvisten. Härligt ändå med egen skörd. 


Vid torptrappan står mina två tomatplantor där tomaterna börjar rodna så smått. Mitt emellan står den envisa Digitalisen, som jag lät vara kvar. Har den bestämt sej så har den.


Planen med Blodtoppen var ju att göra en krans, som jag visade i tidigare inlägg. Den blev väl inte riktigt lika fin som jag tänkt mej, men den får duga som första försök. Jag tror jag väntade lite för länge innan jag skördade. Bra att veta tills nästa år.


En väninna som har loppis här på helgerna, la ut en bild på en spegel, som hon lockade och pockade med, och jag föll så klart. Ösregnet hindrade mej inte, bara en sån sak. 
Tanken är väl inte att jag ska spegla mej, utan mera en prydnad åt själva rummet som är ganska litet.  Så glad för den och ett riktigt fynd var det! 

Nu ska jag fortsätta njuta av söndagen och kanske kommer det lite mera regn här, för det syns mycket mörka moln på himlen runtomkring. Härligt med moln och lite regn efter denna torra sommar.
Ha det gott i augustiljuset och tusen tack för de rara kommentarerna i förra inlägget! 

måndag 24 augusti 2020

Svalka, skyfall, trädgårdssång och coronahår


Äntligen lite normalt väder med temperatur som man kan andas i och njuta av!
Idag en helt ljuvlig dag med sol, svalkande vind och allmänt vackert. Suttit på balkongen under ampeln och läst lite efter skogspromenaden och blåbärsplockningen. Så jätteskönt! 


 I torsdags fick vi då äntligen urladdningen med både skyfall, hagel och åska. Hela 21 mm regn fick vi här och regntunnorna blev fyllda.


 Igår tvättade jag mitt långa "coronahår" inför första körövningen sedan den 11 mars. Det gäller ju att vara ren och fin när man ska träffa de rara damerna. 
Jag har väl inte ägnat någon tid åt utseende, än mindre att klippa mitt snabbväxande hår under denna tid. Skönast att bara slänga upp håret i en flätad svans i värmen.


 Kören träffades alltså för första gången sedan den 11 mars i en av medlemmarnas fina trädgård. minst 2 meters mellanrum. Lite märklig känsla där man alls inte hör någon annan än sej själv och ingen akustik att vila i. Men vi fick ändå sjunga och träffas! 


Jag sitter säkert på altanen vid pianot och ser och hör glädjen hos damerna! Jag märker vilken saknad alla har haft under denna tid som gått. 
I dagsläget vet vi inte hur vi ska ses framöver. Det gäller att hitta lämpliga ställen. Det går an så länge det är någorlunda varmt och ljust ute, men sen blir det värre framåt hösten när det krävs jättelokal med högt i tak etc. Nåja, vi får se! 
En härlig dag hade vi ändå med distansfika i pausen. 

Just idag är det tvättstugan som gäller här - lite lagom vardagslunk och ganska skönt!
Ha det gott!