Våffelfest och våryra på torpet

I mitt fönster står en ljuvlig Ranunkel som jag fick igår...

Jag dukade upp på torpet för Våffelfest och bjöd in grannar och min farbror med särbo.  Vilken ljuvlig eftermiddag det blev... (även om själva våffeldagen är idag)

Jag gräddade våfflor så det stod härliga till - ett dubbeljärn och ett enkelt. Det blev många våfflor med både grädde och sylt och så kaffe förstås.

 Det kändes lite som om vi firade in våren och vi hade god hjälp. Trädgården riktigt prunkade av krokus, snödroppar och även scilla och violer har börjat nu. På bara ett par dagar har allt exploderat. 

Vilken härlig marsmånad vi har haft med sol nästan varje dag, även om det är väldigt kallt på nätterna fortfarande. 

I helgen får vi dessutom "sommartid" och kanske börjar de torra gulbruna gräsmattorna snart att grönska.

Ha en fin helg!

Veckan som gick och vårdagjämning

Jag hittade dubbla tulpaner som verkligen slog ut! Så vackert i solen i mitt kök.

Äntligen vågade jag plantera ut penséerna, även om nätterna fortfarande är väldigt kyliga! 

Jag bjöd mina goda vänner Pumpmannen med fru på lunch i veckan. En trevlig stund och intressanta samtal som alltid. Det blev kycklinggratäng, kladdkaka med vispgrädde och kaffe efteråt. 

Efter ett par dagar med envis dimma lättade det äntligen och solen kom fram. Vilken skillnad med en gång och jag har jobbat på torpet hela helgen och sett våren spira. Det händer saker varje dag nu. Krokus, fjärilar och bin  överallt. Underbart, men ledbruten efteråt. Klipper och klipper torra grenar i oändlighet!

 Lite påskkänsla hemma nu på köksbänken. 

Så härligt att följa våren och idag är det dessutom vårdagjämning - ljuvliga tid! 

Tusen tack för inkännande och fina kommentarer i förra inlägget! Så värmande mitt i allt!

Sköt om er och njut av våren!

Historia som upprepar sej

Här kommer ett inlägg om händelser som upptar mina tankar allt mer i dessa dagar:

På bilden (ovan) syns en familj på sju vuxna och fyra barn. Stående kvinnan i vit blus är min mormor och bredvid henne min moster Flora till vänster och min mamma Stella till höger. Det äldre sittande paret med småbarnen är min mammas farföräldrar. Fotot är från husknuten där de bodde. Det är farföräldrarnas lantbruk.

De bodde i svenskbygderna i Estland. De talade svenska och gick i svensk skola och namnen på byarna hade svenska namn. De bodde på ett litet lantbruk, som var vanligt på den tiden även i Sverige. Man odlade, hade några djur, såsom hushållsgris, höns, några kor etc. 

När andra världskriget var ett faktum kom ryssarna och tog över landet och det innebar att de även tog över detta lilla lantbruk - ja, de flyttade bara in helt enkelt. Några ester blev deporterade till Sibirien andra dödades. 

Denna familj klarade sej genom att fly i båtar över till Sverige och de kom i omgångar. 1944 och - 45. De lämnade allt! 

Min mamma och min moster Flora var bara ungdomar då, 19 och 20 år. De hamnade så småningom i Norrköping där det fanns arbete i textilfabrikerna. Där arbetade de tills fabrikerna så småningom lades ner på 60-70-talen. Man hade absolut ingenting med sej, men blev tilldelade ett visst antal kläder och skor enligt listor som jag har sett. 

 Här är en bild på några av arbetskamraterna i en textilfabrik. Ett slitsamt arbete med monotona arbetsställningar, men man hade ändå jobb och det var inte krig. 

Under hela min uppväxt har jag matas med detta rysshat och jag har väl aldrig riktigt förstått vidden i det hela för man ville inte riktigt berätta vad som hände, men en och annan ruggig detalj kom upp till ytan då och då. 

På den tiden var det Stalin och Hitler, och nu är det en annan maktgalen diktator som beter sej rent fruktansvärt. Jag kan inte låta bli att tänka på min familjs bakgrund, när nyheterna svämmar över av hemska episoder om stackars människor som flyr för sina liv. Däremot hatar jag ju inte ryssar, det är mera komplicerat än så när jag vet att många i det landet inte får information om vad som sker och de som ändå vet och protesterar blir straffade. Stackars människor! 

Jag vet bara att om det blir en möjlighet kommer jag att ställa mej till förfogande att hjälpa till på något sätt. 

Tacksamt solsken och lite vårbruk

Solen har strålat varje dag denna sportlovsvecka och kanske har vädret uppvägt lite, det mörka som annars ligger som ett tungt lock över tillvaron just nu. 

Ett par väninnor var här och jag bjöd på minisemlor till kaffet. 

Jag har varit på torpet varje dag och sett hur snödropparna stagat upp sej lite för varje dag, trots kylan. Det är verkligen väldigt kallt och ett par små rädda krokusar hittade jag även. Vårblommorna är sena i år. 

Jag har klippt ner den ena Schersminen, som vuxit sej alldeles för vidlyftig. Nu blev det en rejäl klippning. Mycket annat är också klippt och sågat. Både sol och frisk luft denna vecka!

Så här såg buskarna ut i somras. Den vänstra har jag nu klippt. Mycket ris blev det vill jag lova!!! Den högra har jag ansat lite bara.

Jag har njutit av solen både ute och inne denna vecka och nu flödar den in genom mina fönster varje morgon. Underbart!

 En av dagarna tog jag paus från torpet och gjorde en utflykt till Söderköping där det var bokrea i den lilla rara bokhandeln. Det blev denna bok, som jag just läst ut. Rena tidsresan för min del och många påminnelser om de senaste decennierna. En mycket ömsint bok om en mamma. 

Önskar er en solig och skön helg!