Bitande vinter, och försvunna blommor

 Kylan biter mera för varje dag, men just idag var det sol från nästan klarblå himmel! Jag var dock för trött för att orka promenera, efter gårdagens ståtliga kalas inne i stan på lokal. Jisses,  så lite stim och stoj kan sätta spår dagen efter.

Nåja, jag fortsätter väl drömma om blommor och trädgård istället.

 Något som slagit mej är hur många blommor som bara försvunnit ur min trädgård. Säkra kort, som alltid dök upp! 
Här (ovan) en bild från 2011 och man ser ju tydligt att jag har både vit och rosa Löjtnanshjärta, men året efter - BORTA!
2016 köpte jag ytterligare ett vitt Löjtnanshjärta, som jag hoppas finns kvar denna sommar! Spetsmössan verkar ändå ha klarat sej. 
  

Den före detta sandlådan, där Jungfrun i det gröna (som egentligen är blå, men som blev vit). Den frösådde sej varje år och lådan var full, men nu har ogräset tagit över helt och den finns inte kvar alls. Så himla trist! 

 I samma låda fanns även en Stockros, som är frön från grannen, och som alltid kom tillbaks varje år. Borta den också! 

Mitt lilla Blåsippsstånd, som ibland dyker upp, och här är det ovanligt många, men jag tror det är helt borta nu. Såg bara något blad förra våren. 

Visst är det väl märkligt att blommor bara försvinner, särskilt de som är perenna. 
Nu har jag i alla fall tagit in blomjorden från balkongen, så den får tina, för jag tänker sätta frön från Rosenskära. Den har jag också haft, och den frösår sej ju. Nu har jag samlat frön och tänker sätta en mängd av den.

Så skönt med lite blomstertankar när vintern är som allra kallast och ogästvänligast och biter en i kinden.

Önskar er en fin helg!