onsdag 11 september 2019

Höstastrar och ur gömmorna


Några pyttiga höstastrar på min bänk får illustrera min uttorkade trädgård just nu. Det regnar till och från, men bara små skvättar som knappt förslår. Det verkar som om allt regn utesluter oss här vid kusten. 
Annars är det många aktiviteter denna vecka och helg och då är det väl typiskt att man får annat gjort också, som att röja i gömmorna...



Se vad jag hittade! En lusekofta enligt ett norskt mönster som jag gjorde nån gång i slutet av 70-talet. Så noggrant gjord och jag följde mönstret till punkt och pricka. (så ovanligt för mej) Stickade på rundsticka först och klippte sedan upp mitt på med hjärtat i halsgropen! 
Tänk, att jag klarade att sticka denna avancerade kofta, det är nästan obegripligt idag...



 Se på noggrannheten här! Inga lösa trådar här inte, och små noppror på kragen!  



Sedan gjorde jag en på "frihand" med mitt växtfärgade garn. 
Ja, jisses vad jag stickade under en period. 
Det vittnar om min personlighet - envis till tusen när jag väl bestämt mig för något! 



Här hittade jag en ofärdig - hela tröjan plus en halv ärm, i samma mönster som den rosa! Här var det roliga med stickning tydligen över, sen blev det inte mycket mera, men jag stickade säkert fem lusekoftor under ett år! Denna kommer dock aldrig att bli klar - det vet jag! 

Intressant att dyka in i gömmorna ibland!

8 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Vilken bedrift! Mäkta imponerad!
Själv saknar jag helt den där handarbetsådran. Mor min var superduktig på det mesta, men det blev inte den minsta gen av detta över till mig :D

Kram Elisabeth

Mormorstorp sa...

Oj, vilka ljuvliga koftor! Jag stickade också en gång i tiden... under min präktiga period. ;) Allt har sin tid, men visst blir man förvånad när man inser så händig man varit. *fniss

Kram och fortsatt fin vecka!
Annica

Tante Mali sa...

Wow, this knitting work is amazing!!!! You are really an artist and I should start knitting again.
Happy days and all my best
Elisabeth

Monica sa...

Otroligt imponerad! Jag har stickat mycket i mina dagar, men aldrig något tillnärmelsevis så avancerat! Du måste sticka färdigt den underbar grå lusekoftan!
Jag stickade en s.k. islandströja till Vivi en gång, som hon råkade tvätta för varmt, så att den blev hälften så liten men dubbelt så tjock! Då stickade jag en ny på 3 veckor!!!
Just nu stickar jag på en liten pippitröja till mitt blivande barnbarnsbarn, som Vivi blir mormor till! I februari...
Regn här ikväll igen; det har varit mycket sådant de senast dagarna.
Ha det så bra, kramar, Monica

Solstrimmor sa...

Men jösses Lisa! Nog har jag stickat mycket i min dar men aldrig något så AVANCERAT som en lusekofta! Och du har stickat FLERA! Jag tycker att du ska sticka klart den snygga grå/vita i vinter, den ligger bara och väntar!
Så synd att ni haft så lite regn hos er. Här har det regnat precis så lagom att man ska tycka det är lagom, i natt har det också kommit en skur. Men nu lyser solen igen!

Ha det fint!
Kramar från Eva-Mari

Tummelisa sa...

Vilka fina tröjor! Tänk att kunna sticka mönster. Har också både stickat och virkat en gång i tiden...., men nu blir det inte. Virkade några grytlappar för ett tag sedan, men det var svårt då jag har ont i lederna. Tiderna förändras, men jag kan sakna att ha ett handarbete ibland. Nu blir det mest att läsa böcker.
Ha en fortsatt trevlig vecka.
Kram Tummelisa

Rost och rädisor sa...

Verkligen ett praktjobb! Sånt åstadkommer man bara om man tränat en del. Egentligen är det ju jättekul att sticka, göra egna modeller och mönster, men nuförtiden det annat som tagit över.
Ha det fint
/Anette

HWIT BLOGG sa...

Vilket hantverk och så fantastiska lusekoftor du stickat! Ja du hur hann man förr? Hade man mer tid? Var dagarna längre?? Fattar ingenting...
Japp dags att ta tag i veckan, tisdag och det känns extra höstigt idag.
Kram Titti