De bodde i svenskbygderna i Estland. De talade svenska och gick i svensk skola och namnen på byarna hade svenska namn. De bodde på ett litet lantbruk, som var vanligt på den tiden även i Sverige. Man odlade, hade några djur, såsom hushållsgris, höns, några kor etc.
När andra världskriget var ett faktum kom ryssarna och tog över landet och det innebar att de även tog över detta lilla lantbruk - ja, de flyttade bara in helt enkelt. Några ester blev deporterade till Sibirien andra dödades.
Denna familj klarade sej genom att fly i båtar över till Sverige och de kom i omgångar. 1944 och - 45. De lämnade allt!
Här är en bild på några av arbetskamraterna i en textilfabrik. Ett slitsamt arbete med monotona arbetsställningar, men man hade ändå jobb och det var inte krig.
Under hela min uppväxt har jag matas med detta rysshat och jag har väl aldrig riktigt förstått vidden i det hela för man ville inte riktigt berätta vad som hände, men en och annan ruggig detalj kom upp till ytan då och då.
På den tiden var det Stalin och Hitler, och nu är det en annan maktgalen diktator som beter sej rent fruktansvärt. Jag kan inte låta bli att tänka på min familjs bakgrund, när nyheterna svämmar över av hemska episoder om stackars människor som flyr för sina liv. Däremot hatar jag ju inte ryssar, det är mera komplicerat än så när jag vet att många i det landet inte får information om vad som sker och de som ändå vet och protesterar blir straffade. Stackars människor!
Jag vet bara att om det blir en möjlighet kommer jag att ställa mej till förfogande att hjälpa till på något sätt.
6 kommentarer:
Åh, vilken gripande historia och jag förstår nu, hur Rysslands/Putins agerande måste beröra dig in i hjärteroten. Vilket öde dessa människor som flyr får gå igenom, historien upprepar sig verkligen!
Tack för att du berättade om din släkts historia, som nu nya människor får uppleva.
Stor kram, Monica
Intressant och väldigt gripande historia...ja det som händer nu är obegripligt men också sant. En sorglig start på 2022 och hur ska detta sluta?? Jag är verkligen orolig.
Tack för ett tänkvärt inlägg Lisa!
Kram Titti
Vilken rörande släkthistoria du har med dig! Ja, nog upprepar sig historien och inte kan man fatta att detta sker i vår tid? Tänk så många öden som aldrig blir berättade, du borde skriva ner dina minnen Lisa. Och tänk om man på något sätt kunde hjälpa! Man kan inte ta in fasorna som människor tvingas genomgå.
Må det bli ett fredligt slut på detta våldtagna land. Må kärleken, freden och mänskligheten vinna!
Varma kramar till dig.
Eva-Mari
Tack för din fina berättelse från verkligheten så som den varit för många. För några veckor sedan var jag och livskamraten i Norrköping på deras stadsmuseum i de gamla textilfabrikerna. Där pågick en utställning om hur judar fick jobb inom textilindustrin i Norrköping. Mycket intressant och vi behöver höra alla dessa berättelser. Utställningen kom till just för att det som hände inte får hända igen.
Hej Lisa!
Monica undrade om jag läser din blogg för om inte, tyckte hon att jag skulle titta in. Jag läser inga (jo, fel, jag läser ju Monicas) bloggar längre, vi ses ju på Instagram, men efter Monicas uppmaning gick jag så klart hit och läste.
Det är så svårt att förstå att alla dessa människor kunde le över huvudtaget.......ett sånt kämpande och slit men dom arbetade, hade husrum och mat och var glada för det. Men det de hade inombords syns ju inte, det måste ändå ha varit det absolut tyngsta att bära med sig ett helt liv.
Och jag tänker på alla som de var tvungna att lämna kvar på andra sidan Östersjön.....de riktigt gamla.....alltså, det är så svårt att förstå.
Och vi som vuxit upp i den spirande tiden efter andra världskriget, vi förstår väl inte nånting av vad alla dessa människor varit med om. Vilka umbäranden. Att de fick arbete trängde förhoppningsvis bort en del av de hemska tankarna om sitt gamla land som de säkert bar med sig hela livet. Jag hoppas dom fått många bra år trots allt.
Innan Peter och jag började sällskapa (ja, det är ju Omgivningen så klart) så hade jag sällskap med en synnerligen trevlig (och vacker) kille som heter Erik och hans föräldrar bodde i Ingermanland och var precis lika gamla som din mamma och moster när dom tog sig till Sverige. Dom hamnade i Mölnlycke och fick arbete vid Mölnlycke fabriker som ju var lite samma som Norrköping. Och skapade sig ett liv här och var alltid så tacksamma.
Och här går vi och gnäller ibland över att saker och ting inte är riktigt som vi önskar........fast nu är det för bedrövligt, jag måste säga att det här med Ukraina har nog tagit oss riktigt hårt. Ibland vill jag kräkas av frustration.
Där sitter den maktfullkomlige i Kreml och han har trumfess hela tiden för går väst, NATO eller vilka som helst in och gör något då har vi väl ett tredje världskrig och det är inte med "vanliga" skjutvapen då.......
Och så ser man bilder på små barn som sitter i skyddsrum och vill muntra upp och sjunger sånger och gamla som strävat hela sina liv och knappt orkar ta sig med......alltså, det är så fullkomligt vidrigt.
Vi säger också att vi hjälper till på vilket sätt som helst, vi har för många rum i vårt hus och vi kan ta emot medmänniskor......
Sen har jag fastnat för Unicefs lådor till barn, så, så fort jag har pengar över eller själv har överkonsumerat så köper jag en sån där låda och finessen med just Unicef just nu är att under mars och t o m 8 april går Roger Akelius (fastighetsmagnaten) in och dubblar ALLT som Unicef får in under den här tiden, så får dom in 100 miljoner då skänker Akelius 100 miljoner också. Och pengar hjälper ju faktiskt nu.
Ja, du milde. Först tog vi oss igenom pandemin något så när och så blir det sju resor värre med det här.......
Vi får kämpa vidare och göra så gott vi kan......
Kramar från
Agneta i Snäckskalsdalen
Hi Lisa,
Det är en rörande historia och det är förståeligt att du känner dig rörd i ditt kött av vad som händer i Ukraina.
Unfortunately for us, dictators have "hard skin" and live a long time. It would take a new Russian revolution to defeat this mad man Putin, but it seems that this will not happen since the population has only Russian news that are fake, only lies and lies. What to do ? we feel so helpless !
Hélène
Skicka en kommentar