Snökanon, nackspärr och hyllningar

När jag vaknade i morse hade jag nackspärr och när jag tittade ut var det vitt av snö och det snöade!

Sen kom solen och jag glömde nästan nackspärren och njöt av ljuset som blir av både snö och sol. Lite tråkigt att det är milt och blaskigt. Man vill ju att snön ligger kvar. 

I veckan har jag blivit rejält hyllad av min kära Damkör. De hade ordnat med fest enbart för mej! Jag blev bjuden både på mat, dricka och vacker sång med texter de själva hade gjort! Jag blev både hämtad och lämnad och slapp köra i mörkret. Åh, vilken kväll det blev och jag fick den vackraste blombukett jag nånsin sett!

Dessutom en fång av rosor! Så styva och så vackra och doftande.

 Dessutom ett otroligt vackert halsband av Ametister, samt flera andra stenar med olika personliga betydelser. En silverbricka längst fram med en g-klav på ena sidan och en rar hälsning på den andra. Vilken otrolig gåva och fint minne! En av damerna arbetar i guldsmedsbutik och har själv trätt halsbandet efter konstens alla regler. Så obeskrivligt glad jag blev.

Det blev ett avsked till kören på dagen 10 år efter att jag träffade dem i februari 2012 efter att deras manlige körledare hastigt gått bort. Vi har haft fantastiska år tillsammans. Efter denna eländiga pandemi känner jag att jag har svårt att få fatt i den rätta energin att dra igång igen, samt den jobbiga resan som består av mörkerkörning 5 mil i veckan. Jag kommer absolut att sakna dem, men allt har sin tid.( Här kan ni läsa om när jag just hade träffat kören 2012).

Nu går solen snart ner, men den lyser fortfarande över hustaken här och visst märks det att dagarna blivit betydligt längre!

Ha en fortsatt fin helg!