fredag 19 januari 2024

Januarisol och minnen


Väldigt försiktigt har solen börjat titta in i mitt kök i lägenheten. Här är den snål, eftersom husen ligger i skugga nästan hela vintern p.g.a. högt berg som liksom hindrar.


På torpet är det mera snö för varje gång jag är där. 


Här lyser solen minsann, mera än någonsin på vintern när den står så lågt. Pelargonerna vintervilar på bordet. De får helt enkelt stå kvar tills det är dags att klippa ner dem. 


Jag rotar i mitt linneskåp på torpet. Visst hade jag väl flera gardinkappor där? Mycket riktigt, jag hittade dem och insåg också att här måste rensas ur rejält. 

Under en period på 80-talet broderade jag korsstygn på det mesta. Kom på att dessa kappor borde jag ju använda i mitt kök i lägenheten. Tänkte inte på dem när jag sydde kapporna av linnedukar som jag berättade om för en tid sedan. Minnen dyker upp....


 ...när jag bodde med min första man i en avstyckad gård i ett stort hus med ett jättekök med fyra fönster där jag hade gardinkapporna. Huset låg ca 5 mil norr om Sthlm, nära Arlanda. (Bilden - en akvarell som jag målat för många år sedan.) Oj, så vi jobbade och köket var stort - hela 40 kvm med fyra fönster och en vävstol hade jag också där. Vi hade både hundar och höns. Minnen dyker upp när man börjar rota. Tänk, så många olika liv jag har levt, tänker jag.

Ha det gott i vintersolen!

4 kommentarer:

Evas Pyssel sa...

Vilket vackert hus du har bott i för länge sedan. Det får mig att tänka på alla hus jag har bott i. Inget kan slå det vi bor i nu. . . . vårt Qvarnkullen. Ja det heter så eftersom det låg en kvarn på den kullen som finns mitt på tomten. I syrenhäcken ligger spår av den, nämligen en kvarnsten. Den flyttar vi inte.
Visst är det så att när man rotar i sin minnesbank dyker det upp det som man inte vill glömma. Som betytt något.
Jag ser också ditt broderi från torpet. Så fint ! Tänk vad kvinnor förr i tiden la ner omtanke om hemmets saker. Kanske speciellt på lakan och handdukar. Vi har tappat det. Men idag handlar mycket om återbruk, så fram med dina broderade alster.De kan få nytt liv !!!
Och ha det finfint. Kram Eva

Solstrimmor sa...

Så vackert det är med all snö och solen som letar sig in hos dig. Här är kallt idag -26 i morse men man glömmer det när solen strålar och det är som ett julkort. Jag smög mig ändå ut och nallade några kvistar från äppelträdet, blev så sugen när jag såg dina blommande körsbärskvistar.
Vilket vackert Madickenhus du bott i en gång! Ja, nog har vi mycket att tänka tillbaks på. Vilket kök du haft som har härbärgerat en vävstol! Min stod i källaren och där vävdes mattor på löpande band. Och nog har jag broderat i min dar, jag har alltid tyckt om alla slags handarbeten. Såklart att dina söta gardinkappor ska få vakna ur sin Törnrosasömn och pryda ditt fönster. Återbruk med minnen.

Ha en fin helg och nog önskar vi att vi som förr hade en vedspis att elda i?
Kramar från Eva-Mari

Monica sa...

Det är ju ett underbart vårtecken, att solen börjar titta in i ditt kök igen!
Och så mycket snö du har på torpet!
Underbart vackert med korsstygn i blått på vit botten! Den gardinkappan måste du använda!
Nu fick man minsann reda på mer detaljer om ditt liv! Du har alltså varit gift 2 ggr? Och bott i ett stort vackert hus på en avstyckad gård!!!
Så mycket jag inte visste om ditt liv och ändå känns det som om jag kände dig!
En god vän, verkligen!
Kram, Monica

Hélène sa...

Bonjour Lisa,

Un rayon de soleil saisi dans l'instant et qui illumine un coin de votre cuisine. Ce sont les petits bonheurs de la vie !

La broderie au point de croix est tout à fait charmante. Oui, lorsque l'on regarde des vieilles photos ou que l'on fouille dans des tiroirs, des souvenirs enfouis resurgissent. Certains sont heureux et d'autres pas. J'aime bien l'aquarelle de votre belle maison d'autrefois.

Je comprends qu'avec toute cette neige vous avez hâte d'être au printemps.
Patience, les jours ont commencé à rallonger.

Je vous souhaite une bonne semaine.
Kram
Hélène