fredag 11 oktober 2019

Höstlikt och en tung dag


En sorgbukett band jag till min kära ungdomsväninna som begravdes idag. Jag köpte en bukett rosor, samt kompletterade från min torpträdgård.  
Det var ju vi fyra tjejer tillsammans och nu är vi bara tre! 
Det blev en tung, men mycket vacker dag.
Alltsammans blev exakt som hon ville ha det, ja, hon hade planerat allt in i minsta detalj. 
Så värdefull och viktig minnesstund efteråt, med en utsökt saffransdoftande fisksoppa, som om hon själv hade lagat den, som den utmärkta kock hon var. Ännu har jag inte riktigt vant mej vid att hon inte längre finns...



Utanför rodnar hösten alltmera och det är så vackert med alla skiftande träd och buskar och allt passar så fint med min sinnesstämning just nu.

När jag ändå var i stan strosade jag runt lite och köpte mej ett riktigt färgstarkt och härligt kuddfordral! Jag bara kände för lite färg här hemma! Nu lyser det lite även i min soffa.



Ännu finns det hopp om blommor! Jag väntar på att kaktusen ska slå ut. Mängder av knoppar och den belönar mej när den fått stå ute över sommaren. Den håller stilen.

Just nu är jag så jättetrött efter denna tunga dag och det blir en skön och vilsam fredagskväll. I helgen väntar två föreställningar med teatergruppen och ett riktigt kalas blir det samtidigt då en av medlemmarna fyller jämt.

Ha en fin och skön helg!

4 kommentarer:

Monica sa...

Döden är det konstigaste som finns! Man kan liksom inte förstå, att någon är borta och ALDRIG mer kommer tillbaka. Det hjälper inte hur många gånger man har upplevt att någon försvinner, det är lika ofattbart ändå.
Hoppas att ni tre, som är kvar är rädda om varandra!
Din nya kudde är underbar!
Stor kram, Monica

Solstrimmor sa...

Vet precis vad du går igenom nu. Vi var fem tjejer, nu är vi tre kvar. Men så är livet, vi blir ständigt påminda om att vi inte lever för evigt. Det gäller att leva medan vi kan, en klyscha kanske, men ack så sann! Vi får glädjas åt orange kuddar och att kaktusarna snart blommar, åt det lilla i vardagen. Och så hoppas vi att hösten blir solig och skön. Snön får snällt vänta till advent och jul.

Ta hand om dig min vän!

Kramar från Eva-Mari

Margareta sa...

Så vacker bukett du bundit.
Dessa tunga dagar.då man tar ett sista farväl.Det är ju inte bara den dagen,för någon fattas ju för alltid.Men minnena finns som väl är kvar.
Så vackert med höstfärger.Här har inte riktigt färgerna kommit fram iår,men den brungulaktiga tonen är också vacker.
Och kudden!
Så roligt när man ser kaktusarna knoppas efter sommarens utevistelse.
Hoppas din helg varit bra med alla aktiviteter.
Ha en fortsatt fin oktober!
Kram Margareta

Annica sa...

En stor varm kram till Dej!
Jag vet verkligen känslan som du beskriver...
Det konstiga är att allt bara fortsätter trots att det värsta hänt! Fattar inte världen att den måste stanna ett tag!!

/Annica