fredag 13 oktober 2017

Hösttecken och en tidsresa


Detta är är nog sommarens sista ros. Den får slå ut inomhus och jag får glädjas lite till av det allra sista sommartecknet.


Som ett inslag i höstbilden av den före detta industristaden Norrköping, kan jag visa bilder från en filminspelning som gjordes förra lördagen, där min Damkör och jag deltog som statister bland alla de andra 227 kvinnorna och några barn. 



Det spelas just nu in en dokumentärfilm om Moa Martinsson, som bl.a. levde och verkade i Norrköping. Hennes mor arbetade vid en av de dåvarande fabrikerna. Några av byggnaderna lever ännu kvar i ett sällsynt industrilandskap i stadskärnan av Norrköping. 
Filmens producent och alltiallo är energiknippet Maj Wechselmann, som är känd för ett antal dokumentärfilmer genom åren. Filmen kommer förmodligen att visas 2018 i SVT:s K-special. 
En fantastisk tidresa gjorde vi, och många härliga möten ägde rum här.


I övrigt tar jag mina skogspromenader och njuter av hösten när det är uppehåll i regnandet. Trattkantarellerna frodas lite överallt och jag hittar massor. Jag tror aldrig att jag haft så stort svampförråd! 



Som ännu ett hösttecken har mina kaktusar börjat blomma och det är lika förvånande varje gång när man upptäcker knopparna. Vilken otrolig blomma detta är. I år har den fått stå ute på balkongen, som den verkar gilla.

Önskar er en härlig helg!

5 kommentarer:

Meta sa...

Men vad kul att få vara med i en dokumentär. Lite verklighet förr i tiden
Det finns ju massor att lära av det.
Norrköpings industrilandskap är fint bevarat så fint att gå där och kika.
Ha nu en fin och bra helg
Kram Meta

Monica sa...

Åh, så spännande att vara med i en tidsdokumentär! Jag gillar Moa Martinsson, så får jag en chans, så ska jag se den dokumentären! Fick ni själva stå för kläderna? De ser väldigt tidstypiskt ut i mina ögon och vilken tur att dessa gamla byggnader är bevarade!
Så härligt att du får ett rejält förråd med trattisar!
Vi har faktiskt inte en enda påsk/november-kaktus kvar, men det ska jag köpa, dom är så fina!
Kram, Monica

Solstrimmor sa...

Jättespännande att få vara en del av en sån mastodontscen! Du måste lova att berätta när den kommer sändas! Har läst flera Moa Martinsson för läääänge sen och kanske det är dags att läsa om dem?

Härligt med din kaktus som blommar redan. Min har bara pytteknoppar än.

Att se din kantarellsamling ger husmodern i mig stor tillfredsställelse! Att samla inför kommande, kanske sämre tider, finns i fyrtitallistgenerna... alla fall i mina!

Njut av höstsöndagen.
Kramar från Eva-Mari

Loppisälskare sa...

Så kul att vara statist! Jag har en väninna i Stockholm som gått på Kalle Flygares teaterskola men inte direkt kommit vidare men hon är ofta med som statist och i en del reklamfilmer. Hon tycker det är jättekul.
Det vore kul att se den dokumentären.
Ja nu är det höst och man boar in sig igen.
Ha en fin vecka!
Kram RosMarie

MårsArt sa...

Men så spännande att få vara statist. Jag ska verkligen hålla koll på när dokumentären visas! Det är så fint i de gamla industrikvarteren i Norrköping.
Jag var ofta i Norrköping när jag bodde i Linköping respektive Söderköping.
Minns Knäppingen där jag ofta var i min ungdom.
Den rosen är väl sommarens "sista suck"... och vilken skatt att få njuta av höstens svamp under vintern.
Ha det gott!
Kram
Agneta