Eftertanke, glädje och lite oro i november

Vi har haft Alla Helgonshelg och jag har tänt ljus för dem jag har saknat. Det blev inget kyrkogårdsbesök, utan det fick bli hemma i soffan.

Väldigt varmt har det varit - hela +17 grader igår! Helt otroligt för att vara i november!

Idag var det dessutom sol!

Jag var en sväng till torpet och klippte ner Pensépelargonen, som blivit lite väl vidlyftig. Få se om den klarar sej i sin kruka tills i vår. Härligt ändå med lite färska blommor nu. 

Helgen har annars präglats mycket av att en liten flicka föddes in i familjen i söndags morse! Den lilla, lilla handen tillhör henne och är dotter till min fina brorson. Många tankar och glädjerus kring detta, så klart.

 Just nu, känner jag lite bävan och följer (vem kan motstå?) det amerikanska valet! Huvaligen, hur ska detta bli!!!

Ikväll syns ändå fullmånen från mitt fönster, låt oss hoppas att det är ett gott tecken!

En ganska underfundig dikt hittade jag, som jag vill dela med mej av:

Novembersång i konjunktiv

Om människan ginge i ide

som visornas björnar och vide

och sjutton i knegandet gåve

och låge istället och sove

och slöte sitt öga och tege

tills vårsolen småningom stege

ur mörker och frost och elände

och väckte en vår som den vände

i jubel och ljus - ja, du store

så ytterst behagligt det vore.

KAJENN

Ha det fint i novembernatten!