Sommarfägring

 

 Det känns ju som om sommaren ändå har börjat, trots det lite kyliga vädret! Uppe i skogen fick jag ihop en bukett konvaljer, både till mej själv och till kusinen som fyllde år i veckan. Inte lika många som det brukar vara - betydligt mindre i år, men ändå...!

 

 Jag måste bara visa tulpanerna igen - de har verkligen spritt sej - de är jättegamla och fanns här när jag köpte torpet för över 20 år sedan. Det lär visst vara en jättegammal sort, som flera har här i bygden.  De börjar som gula och rodnar sedan mer och mer och blir nästan eldröda till slut! Vilken märklig tulpan detta är!

 

Bergsklinten gillar också läget och ni ser ju hur tulpanerna glimtar till lite överallt! Det känns som om de blommar extra mycket i år.
 

 

 Min lilla Rhododenron har hela tio knoppar i år! Jag försöker hålla undan kirskålen som så gärna vill vara med precis överallt!

 

 Igår klippte jag gräset! Det är verkligen en bedrift varje gång och denna gång var det urjobbigt, eftersom det blivit så långt och tjockt! Här och där sparar jag ut lite vilda blommor, som här - det dyker alltid upp Mandelblom på samma ställe varje år, och jag vill så gärna att de ska få spira.

 

Kaprifolen, som jag visade i förra inlägget har nu slagit ut och sprider en vidunderlig doft!

 

I lådorna växer det också så det knakar och snart har potatisen trängt undan fiberduken, men jag vågar ännu inte ta bort den, för det är fortfarande himla kallt på nätterna.
Det är verkligen en ljuvlig tid just nu och det går rasande snabbt och jag försöker njuta så mycket som möjligt av min torpträdgård.

På lördag har jag den årliga försommarfesten som jag just nu förbereder, men i år vet jag inte om det blir inne eller ute! Vädret växlar verkligen!

En ljuvlig slutkläm bjuder jag på för de som vill här. En sång som påminner om denna härliga tid, med min kära maestro.

Ha en härlig fortsättning på långhelgen!