Ett sommarminne och vikten av skugga

 

 Ibland tänker jag på huset som jag hyrde när jag precis hade flyttat ner på landet från Stockholm. Ett litet vitt, rappat hus från mitten av 1800-talet, som en gång varit en liten gård.
Det låg så inbäddat av höga träd och i lite "bakljus" - dvs. västvindar och sol kom sällan åt själva huset, eftersom det låg ett högt berg som skuggade just i det väderstrecket.

 

 På sommaren var det ett ljuvligt morgon- och kvällsljus och hela "salen" lyste liksom av sej själv.

 

Verandan låg mot öster och hade endast morgonsol och jag har nog aldrig haft så prunkande utekrukor, som då. Lägg märke till Lobelian på väggen - vilken blomning!

 

 Uthusets fönsterlåda låg helt i skugga och där prunkade det helt otroligt!

 

Ja, lådorna fullständigt vällde över av alla blommor!
Är det möjligtvis så att skugga är bästa medicinen för fin blomning, tänker jag nu när jag ser hur illa torkan gått åt mina blommor på torpet, som ligger i gassande sol hela dagarna?

Ja, väderstreck har säkert sina för- och nackdelar, men jag kan inte låta bli att tänka på detta nu när vi haft flera torrsomrar efter varandra.

Jag fortsätter planera för min Damkör som börjar i morgon!

Ha en fin fortsättning på augusti!