I den grådaskiga veckan plockade jag fram några små stjärnor för att förgylla novemberdiset lite.
Jag har visst en förkärlek för girlanger och mina stjärngirlanger har åkt fram i fönstret. Här syns grådagern tydligt utanför.
Lite nytt har jag pysslat. Såg en mobilmodell på nätet som jag inspirerades av och det blev denna, med bygeln från en BH som hållare. Ja, man tager vad man haver. I natt kom den första snön och det var plötsligt lite ljusare och dessutom en försiktig blek sol. Några få flingor har vi fått tidigare, men inget som legat kvar. Så härligt när det blir lite ljusare och igår kom vinterdäcken på - så lämpligt.Jag avslutar med att presentera dikten som jag tonsatte för några år sedan. Dikten fann jag i ortstidningen och damen som jag sedan ringde upp och fick jag ett fint samtal med. Hon heter Margareta Evefalk. Någon frågade efter hennes namn. Vilken fin dikt detta är:
NOVEMBER
Kan man skriva nåt fint om november
med regnstänk på rutan och inte nån sol,
med kortare dagar och lampan tänd,
lika grått som november i fjol?
Kan man sjunga en sång om november,
när man bara längtar till ännu en vår
och när lera och smuts på stövlar och skor
på tamburens golv sätter spår?
Jo, det finns mycket skönt i november
med dimmor, som bäddar med mjukaste grått
och allt i naturen får vila en tid,
bara människan jämt har så brått.
Det finns många små ljus i november,
som lyser långt fler än du nånsin kan tro.
En kväll såg jag hundratals lågor,
där de döda nu vila i ro.
Och i slutet av mörka november
ser du stjärnor i fönster och stakar man tänt.
Hos så många i mörkret nu lyser ett ljus,
för nu kommer den tiden, advent.
Ha en fin fredag och helg!