Våffelfest och våryra på torpet

I mitt fönster står en ljuvlig Ranunkel som jag fick igår...

Jag dukade upp på torpet för Våffelfest och bjöd in grannar och min farbror med särbo.  Vilken ljuvlig eftermiddag det blev... (även om själva våffeldagen är idag)

Jag gräddade våfflor så det stod härliga till - ett dubbeljärn och ett enkelt. Det blev många våfflor med både grädde och sylt och så kaffe förstås.

 Det kändes lite som om vi firade in våren och vi hade god hjälp. Trädgården riktigt prunkade av krokus, snödroppar och även scilla och violer har börjat nu. På bara ett par dagar har allt exploderat. 

Vilken härlig marsmånad vi har haft med sol nästan varje dag, även om det är väldigt kallt på nätterna fortfarande. 

I helgen får vi dessutom "sommartid" och kanske börjar de torra gulbruna gräsmattorna snart att grönska.

Ha en fin helg!

Veckan som gick och vårdagjämning

Jag hittade dubbla tulpaner som verkligen slog ut! Så vackert i solen i mitt kök.

Äntligen vågade jag plantera ut penséerna, även om nätterna fortfarande är väldigt kyliga! 

Jag bjöd mina goda vänner Pumpmannen med fru på lunch i veckan. En trevlig stund och intressanta samtal som alltid. Det blev kycklinggratäng, kladdkaka med vispgrädde och kaffe efteråt. 

Efter ett par dagar med envis dimma lättade det äntligen och solen kom fram. Vilken skillnad med en gång och jag har jobbat på torpet hela helgen och sett våren spira. Det händer saker varje dag nu. Krokus, fjärilar och bin  överallt. Underbart, men ledbruten efteråt. Klipper och klipper torra grenar i oändlighet!

 Lite påskkänsla hemma nu på köksbänken. 

Så härligt att följa våren och idag är det dessutom vårdagjämning - ljuvliga tid! 

Tusen tack för inkännande och fina kommentarer i förra inlägget! Så värmande mitt i allt!

Sköt om er och njut av våren!

Historia som upprepar sej

Här kommer ett inlägg om händelser som upptar mina tankar allt mer i dessa dagar:

På bilden (ovan) syns en familj på sju vuxna och fyra barn. Stående kvinnan i vit blus är min mormor och bredvid henne min moster Flora till vänster och min mamma Stella till höger. Det äldre sittande paret med småbarnen är min mammas farföräldrar. Fotot är från husknuten där de bodde. Det är farföräldrarnas lantbruk.

De bodde i svenskbygderna i Estland. De talade svenska och gick i svensk skola och namnen på byarna hade svenska namn. De bodde på ett litet lantbruk, som var vanligt på den tiden även i Sverige. Man odlade, hade några djur, såsom hushållsgris, höns, några kor etc. 

När andra världskriget var ett faktum kom ryssarna och tog över landet och det innebar att de även tog över detta lilla lantbruk - ja, de flyttade bara in helt enkelt. Några ester blev deporterade till Sibirien andra dödades. 

Denna familj klarade sej genom att fly i båtar över till Sverige och de kom i omgångar. 1944 och - 45. De lämnade allt! 

Min mamma och min moster Flora var bara ungdomar då, 19 och 20 år. De hamnade så småningom i Norrköping där det fanns arbete i textilfabrikerna. Där arbetade de tills fabrikerna så småningom lades ner på 60-70-talen. Man hade absolut ingenting med sej, men blev tilldelade ett visst antal kläder och skor enligt listor som jag har sett. 

 Här är en bild på några av arbetskamraterna i en textilfabrik. Ett slitsamt arbete med monotona arbetsställningar, men man hade ändå jobb och det var inte krig. 

Under hela min uppväxt har jag matas med detta rysshat och jag har väl aldrig riktigt förstått vidden i det hela för man ville inte riktigt berätta vad som hände, men en och annan ruggig detalj kom upp till ytan då och då. 

På den tiden var det Stalin och Hitler, och nu är det en annan maktgalen diktator som beter sej rent fruktansvärt. Jag kan inte låta bli att tänka på min familjs bakgrund, när nyheterna svämmar över av hemska episoder om stackars människor som flyr för sina liv. Däremot hatar jag ju inte ryssar, det är mera komplicerat än så när jag vet att många i det landet inte får information om vad som sker och de som ändå vet och protesterar blir straffade. Stackars människor! 

Jag vet bara att om det blir en möjlighet kommer jag att ställa mej till förfogande att hjälpa till på något sätt. 

Tacksamt solsken och lite vårbruk

Solen har strålat varje dag denna sportlovsvecka och kanske har vädret uppvägt lite, det mörka som annars ligger som ett tungt lock över tillvaron just nu. 

Ett par väninnor var här och jag bjöd på minisemlor till kaffet. 

Jag har varit på torpet varje dag och sett hur snödropparna stagat upp sej lite för varje dag, trots kylan. Det är verkligen väldigt kallt och ett par små rädda krokusar hittade jag även. Vårblommorna är sena i år. 

Jag har klippt ner den ena Schersminen, som vuxit sej alldeles för vidlyftig. Nu blev det en rejäl klippning. Mycket annat är också klippt och sågat. Både sol och frisk luft denna vecka!

Så här såg buskarna ut i somras. Den vänstra har jag nu klippt. Mycket ris blev det vill jag lova!!! Den högra har jag ansat lite bara.

Jag har njutit av solen både ute och inne denna vecka och nu flödar den in genom mina fönster varje morgon. Underbart!

 En av dagarna tog jag paus från torpet och gjorde en utflykt till Söderköping där det var bokrea i den lilla rara bokhandeln. Det blev denna bok, som jag just läst ut. Rena tidsresan för min del och många påminnelser om de senaste decennierna. En mycket ömsint bok om en mamma. 

Önskar er en solig och skön helg!

Tung vecka och glädjens blomster

Det har varit en tung vecka, men jag omger mej med blommor som lite tröst. Här är en bukett söta rosor, mest för att jag skulle ha en liten handbukett till de två begravningar jag varit på i veckan. Både onsdag och torsdag var det. Mycket känslosamt förstås och vackert också. Tröttheten kommer efteråt och jag somnar som en stock om kvällarna. Orkade inte ens se "På spåret" igår kväll.

Dessutom har vi ju ett krig att förhålla oss till!!!

Idag plockade jag de allra första snödropparna på torpet. Plötsligt fanns de bara där! Vilken härlig känsla ändå. (sorry för oskarp bild)

Ranunkler som blev kvar av den fådda, fina buketten från förra inlägget. 

Solen lyser in hos mej idag och det har varit en helt underbar dag och jag har varit ute i flera timmar och klippt ner den ena Schersminbusken på torpet. Så härligt efter alla dagar med växelväder. Att få en vacker vårvinterdag, utan vind, men med sol hela dagen. 

En riktig sportlovskänsla fick jag, för sportlovet börjar nästa vecka i Stockholm och den veckan är jag inkörd på efter alla år.

Ha en fin och vilsam helg!
 

Snökanon, nackspärr och hyllningar

När jag vaknade i morse hade jag nackspärr och när jag tittade ut var det vitt av snö och det snöade!

Sen kom solen och jag glömde nästan nackspärren och njöt av ljuset som blir av både snö och sol. Lite tråkigt att det är milt och blaskigt. Man vill ju att snön ligger kvar. 

I veckan har jag blivit rejält hyllad av min kära Damkör. De hade ordnat med fest enbart för mej! Jag blev bjuden både på mat, dricka och vacker sång med texter de själva hade gjort! Jag blev både hämtad och lämnad och slapp köra i mörkret. Åh, vilken kväll det blev och jag fick den vackraste blombukett jag nånsin sett!

Dessutom en fång av rosor! Så styva och så vackra och doftande.

 Dessutom ett otroligt vackert halsband av Ametister, samt flera andra stenar med olika personliga betydelser. En silverbricka längst fram med en g-klav på ena sidan och en rar hälsning på den andra. Vilken otrolig gåva och fint minne! En av damerna arbetar i guldsmedsbutik och har själv trätt halsbandet efter konstens alla regler. Så obeskrivligt glad jag blev.

Det blev ett avsked till kören på dagen 10 år efter att jag träffade dem i februari 2012 efter att deras manlige körledare hastigt gått bort. Vi har haft fantastiska år tillsammans. Efter denna eländiga pandemi känner jag att jag har svårt att få fatt i den rätta energin att dra igång igen, samt den jobbiga resan som består av mörkerkörning 5 mil i veckan. Jag kommer absolut att sakna dem, men allt har sin tid.( Här kan ni läsa om när jag just hade träffat kören 2012).

Nu går solen snart ner, men den lyser fortfarande över hustaken här och visst märks det att dagarna blivit betydligt längre!

Ha en fortsatt fin helg!

En påminnelse om förgängligheten

Min andra omgång körsbärsblommor har just slagit ut och jag längtar nog extra mycket efter våren i år. Särskilt denna lite gråa söndag just idag.

Veckan som gick har varit svår för mej och många i min familj. I torsdags gick min kära kusintjej bort! Så hastigt det blev från att inte ha mått bra i jul, till att nu inte finnas mera. Ja, detta är så svårt för mej att ta in! Jag får intala mej varje dag att det är sant.

En levnadsglad människa med ständig fart och fläkt i livet. 

Hur blir det nu med våra härliga kusinträffar i juli? En lycka att vi ändå hann ses lite kort i somras. 

Som om inte det vore nog har också en av mina äldre torpgrannar gått ur tiden. Vilket tomrum en människa lämnar efter sej.

Inte mycket annat som upptar mina tankar just nu.

Sköt om er!

Februari och veckan som gick

Det har blivit februari och mina första Pärlhyacinter har äntligen slagit ut och jag räknar nästan vårtecknen, även om de sker inomhus.

En solig dag på torpet och små rester av snö, minusgrader men mycket sol.

Höstanemonerna fröar av sej och det kliar i fingrarna att börja klippa ner dem. Denna dag var det dock alldeles för kallt och blåsigt.

Det blev istället pelargonklippning inne i köket. Nästa steg blir att byta jord, men det får vänta tills det blir plusgrader. Så skönt att kunna vara utomhus då.

Hemma i lägenheten bakade jag en halv sats med semmelbullar.

 De blev helt ok men något bastanta trots att de var ganska små. 

Nåja, februari ändå och just nu inte direkt vinterlikt. Pandemin är över, har man bestämt och på onsdag stryks alla restriktioner. Ändå är det rekordmånga som ligger inne på sjukhus i Covid!  Jag tänker ändå ta det lugnt och fortsätta hålla avstånd och vara försiktig, trots trippelvaccin.

Solig lördag idag och det blir en promenad i skogen. Önskar alla en fin helg!

Tröst i Januari

Körsbärskvistarna har slagit ut efter någon vecka!

Lite oskarpa bilder, men ändå! Visst är det väl ändå en tröst så här i slutet på Januari att få se lite vårblommor.

Blåbärskvistarna slår snart ut...

...och solen har hittat in i mitt kök - äntligen!

Idag gick jag förbi grannens lilla rabatt och visst är snödropparna på gång!

 Ett härligt "skogsbad" fick jag  mej idag när solen till slut visade sej. 

När det är långt till våren får man väl fejka den lite inomhus och sedan njuta av skogen och solen. Det räcker ganska långt ändå.

Ha en härlig, sista januarihelg!

Kryddlandet

(Utsikten från trädgårdsstolen)

Nu är kryddlandet på tapeten igen. Här (ovan) en bild från något år när det var hyfsat i ordning. 

Det är en njutning att sitta under päronträdet och känna dofterna och att se fjärilarna fladdra som en sky över det hela.

2015 hade jag precis grävt om det för tredje gången och det ser ganska bra ut och jag ha lyckats få rätsida på alla kryddor som lätt vill sprida sej. Här ser jag att gullvivorna ändå har börjat leta sej in.

Här (ovan) en bild från i somras där allt gått över styr igen. Oreganon  och Citronmelissen har snart tagit över och Lammörat är alldeles för stort. Ja, allt är i en enda röra! 

Från början hade jag tänkt mej en rundel med kryddor, kanske lite som "tårtbitar". Så blev det nu inte.

Lånad bild.

Kanske något i den här stilen? Lite bättre ordning här.

Men gången i mitten vet jag inte...

Lånad bild

 Det vore också skönt att palla upp det hela med stenar eller liknande. 

Ja, tankarna går runt för tillfället. Det är väl nu planerna ska smidas och kanske förgylla januari lite.

Januari gnetar på med fortsatt växlande väder, kyla, mildväder och blåst i omgångar. Väldigt långt ifrån trädgårdsfixande, men planerna finns.

Ha en fortsatt fin söndag!